Egentligen vill jag säga leve sossarna för förslaget är utomordentligt bra. Mer tid till familjen är värdefullt framförallt för jäktande småbarnsföräldrar i karriären. Precis som alla människor har dem sig själva att ta hand om men dessutom också sina barn.
Matkassar, tvätt och hjälp med andra ärenden är självklart viktigt men Sossar men varför använder ni inte hjärnan och fokuserar på det småbarnsföräldrar har överlägset mest brist på?
Detta är sossarnas punkter i det nya förslaget.
• Din förskola – se till att bygga nya förskolor i kollektivtrafiknära lägen för att minimera tidsspillet för barn och föräldrar.
• Din tvätt – lämna din smutsiga tvätt på stationen på morgonen och hämta din rena tvätt på vägen hem från jobbet.
• Ditt bredband – bygg ut bredband i hela kollektivtrafiken så att stockholmarna kan använda sin värdefulla restid till att jobba.
• Din allt-i-allo – butlerliknande tjänster i kollektivtrafiken för att få hjälp att uträtta ärenden, likt conciergeservice på många större flygplatser.
• Din parkering – fler, större och säkrare parkeringar för både bil och cykel i anslutning till SL:s stationer. Då blir det lättare för fler att resa kollektivt och snabbt när man slipper välja mellan bil, cykel och SL utan kan kombinera fler ressätt.
MEN HALLÅ HUR LYCKADES NI GLÖMMA SEX ????????????????????????
Barn kräver mycket tid och energi, ofta dygnet runt är det sällan föräldrar får möjlighet till egen och sexuell tid. I hemmet finns det samtidigt alltid saker som behövs göras och med många stressmoment runt sig är det svårt att slappna av och fokusera på den gemensamma njutningen.
Visst skulle man kunna tänka att småbarnsföräldrar redan har uppnått syftet med sex då dem redan avklarat reproduktionen. Dock behöver i stort sett alla individer löpande sex för att göra av med energi, uppleva närhet och ventilera ut stress. Motionen sex ger bidrar även till ett stabilare samhälle genom en friskare befolkning och lägre vårdkostnader.
Ge småbarnsföräldrar rätt till sexuella möten i samband med kollektivtrafiken det kommer löna sig. Tunnelbanesystemet under Stockholm är enormt och innehåller väldigt många outnyttjade utrymmen. Eller outnyttjade är fel att säga dem används av hemlösa.
Mitt förslag är att omvandla dessa tunnlar till något man skulle kunna kalla sexhotell där småbarnsföräldrar har förtur och kommer in på kollektivtrafikkortet.
I ett ensamt rum med en säng och meter tjock betong runt omkring som stänger ute övriga världen finns inget annat än partnern och det gemensamma välbefinnandet.
Sen ska man ändå vara realist och småbarnsföräldrar kommer inte kunna spendera hela nätterna på sexhotellet men kanske ett par timmar i veckan. Självklart kommer detta leda till att barnen får spendera mer tid på dagis vissa kvällar i veckan. Vinningen för dem är att när deras föräldrar hämtar är dem fulla av energi och utan frustration från sexuell avsaknad som kan göra alla människor galna.
Kvalitets tid handlar inte bara om effektiv tid utan framförallt den fokusering och glädje man ger till varandra när man umgås.
Lyckliga föräldrar ger glada barn i en trygg och stabil miljö, lyckliga människor kan också fokusera mycket mer på sina arbeten och öka prestationen. Samhällets vinning kommer bli tydlig och av vinsten som uppstår så bygger man bl.a. nya och riktiga boenden till dem hemlösa som idag huserar i tunnelbanesystemet.
Visst kan förslaget verka kontroversiellt och många tänker säkert, så kan man ju inte göra! Men har lite moral verkligen rätten att stoppa lyckligare föräldrar, barn som får växa upp i en miljö med stabila och avslappnade föräldrar eller att hindra människor från att få riktigt boende?????
Jag har varken fru eller barn idag men den dagen jag skaffar detta en sak jag verkligen skulle uppskatta.
Att i fullkomligt lugn bland Stockholms betongtunnlar föra min hand över hennes nacke, låta mina finger topparna smeka upp i hennes hårbotten, rysningen får henne att trycka sig mot mig. Njuter av närheten.
Flätar samman min andra hand med hennes och pressar henne mot mig Sluter långsamt mina ögon berör hennes nacke med mina läppar, berör och för dem upp utmed ryggraden, rysande stönar hon lätt. Uppmuntrad av hennes välbefinnande fortsätter jag bemöta hennes bara hud med läppar och tunga. Tiden upphör medan uttrycken av välbehag i hennes ansikte gör det omöjliga möjligt. Det vackraste blir vackrare.
Politiker kärlek är inte alltid lätt se till att skapa förutsättningar som under lättar för den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar